Tisdagen den 12.10 var det den fjärde stora demonstrationen mot den nya pensionslagen i Frankrike som bland annat skulle höja pensionsåldern till 62 år istället för den nuvarande åldern på 60 år, med förstås andra faktorer (så som hur många år personen i fråga jobbat och hur många barn den har osv.) än åldern inverkar på pensionsålder. I Finland och i de flesta andra Nordeuropeiska länderna ligger pensionsåldern redan vid 65-67 år. De lägsta pensionsåldrarna finns i Slovenien med 55 år och i Kina får kvinnorna pensionera sig redan vid 50 år, medan männen arbetar till 60 år.
Jag gick för att kolla in demon på tisdagen. Det var som att komma till en stor marknad där man först inte visste vad som pågick. Ett stort torg var full av rök och det var svårt att säga om den kom från korvstånden som rykte på i varje hörn eller om den kom från lyktor eller från vapen. Där ibland hela det här tumultet fanns olika grupperingar av partier och syndikater och organisationer. Musik från alla håll och mänskor i alla åldrar. Jag tog mig ditåt var musiken lät bäst och började gå ner på en lång aveny full av mänskor. De ungdomliga grupperna fick nog bästa poängen av mig gällande energi och stämning. De dansade glatt och skrek ut sin ilska om vart annat och slutade inte. Partivänsterns område länge ner på gatan var lite mindre vilt med äldre befolkning, och socialistpartiet längst bort var semi dött med en svag bella ciao som spelade på.
Allt som allt var det väl runt 300.000 protestanter i Paris och 3,5 miljoner enligt syndikaterna (enligt polisen 1 miljon) i hela Frankrike. Det jag såg gick ganska lugnt och glatt till, men utanför Paris och i andra städer mer mot landsbygden var det våldsammare. Strejken som utbröt på tisdagen har också berört många och pågår fortfarande till exempel gällande transportmedlen, posten, raffinaderier, industrier och liknande.
Gymansierna har under den gångna veckan också gett sitt allt för att protestera. Många gymnasier är i strejk och ockuperade och på grund av våldsamhet har vissa skolor blivit tvungna att evakuerats. Polisen har inte aktat sig för att agera med batong och fina nya ’flash-ball’ vapen som skadar allt flera på demonstrationerna. Våldsamheten mot de protesterande och strejkande ungdomarna i gymnasierna har lett till att också lärarna börjat strejka mot polisvåldet riktat mot eleverna.
Det händer så mycket jag inte hinner komma till internet före det man skulle skriva redan blivit gammalt och tråkigt, men liksom förra veckan var det demonstrationer igår igen med 3,5 milj på gatorna och igen polisens enorma underestimering på 1,1 milj. Här är det inte Finland där det grälas om om det var 90 eller 120 personer. Men vem försöker de övertyga? Att folket här inte skulle bry sig har nog inte undgått någon. Posten kommer inte, därför har jag inte metrokort, därför blir man mellan dörren typ en gång i dagen för man tror att man är kvick att slinka igenom, därför har jag inte internet för arbetarna på Telecom strejkar, därför var det ingen skola igår… men så ska det vara, ordentligt bara när man en gång börjar strejken, ingen futting strejk som genast misslyckas med ’rikkureita’ och med inköpta arbetare.
Det som man ännu kan säga om gårdagen var att det numera är gymnasieeleverna som revolterar i frågan om pensionsåldern. De är aggressiva och inte rädda. Den har den största styrkan. Polisen surrar omkring och varje dag är gator fulla med antingen skrikande elever eller elever om satt sig ner och ockuperat gatan, men även många har blivit dömda till flera månaders fängelse. Och det handlar inte heller bara om pensionsåldern, utan också om hela sakozismen. Vive les lycéens!
Galet går det till i Lyon där situationen igår var mer som något gerillakrig: