C'est pas les mots qui content, c'est le fait

En arg ungdom ar det normala Paris. Inte radd for att kaftas, bli atalad och fortsatta i med annu hardare ordval och metoder. Som exempel kan vi ta Abdul X som har rattegang i oktober for hotfulla ord mot polisen och immigrationsministern Hortefeux: <<Tirer sur les koeufs>>. 21-aringen har dock bett om ursakt, men bara at sin mamma, aldrig at Monsieur Hortefeux som later romerna lida..

Kolla in:

http://www.youtube.com/watch?v=Q2ITqfZjhI8

Rue du Seine

Jag gick och se Alexander Kosolapovs verk på Gallerie Vallois. Det var en trevlig liten samling av tavlor och skulpturer där de oftast förekommande temana var McDonald’s, Lenin (McLenin’s) och Mickey Mouse. Ryska influencer och politiska teman som satt sig konstnärens (född under andra världskriget) sinne är svåra att undgå. Kritik av dagens överkonsumtion, viktproblem, sexism och tillväxtekonomins herravälde ter sig vackert i färggranna (röda) verk i popkonststil. Om du har möjlighet, så kolla in utställningen och Alexander!

Vallois

Orgibus

Alla nya elever och studerande for tillsammans iväg på en resa till Toreilles (Medelhavskusten just intill Spanien). Man är tvungen att skilja på elever och studerande eftersom de som kallas studerande får lön 1500  i månaden för att gå i skolan och är sedan bundna till att jobba för staten i 10 år, studierna inberäknade, och på så vis dela med sig av den strålande kunskap och visdom skolan gett eleverna. Minoriteten av studerande utgörs av internationella elever och en viss procent som kommer in med pappren utan att göra inträdesprov.

            En 12 timmars bussresa med fransmän som skriker och sjunger i bussen. För att späda ut Whisky eller rödvin i busen används ofta Coca som får en bekant klang när ett tiotal på samma gång ropar efter det: Cooca, Cooca! –(Dooka, Dooka!)

            Att bo med fem fransmän i en bungalow var helt okej. Språket rörde sig på sådana nivåer att jag mest höll mig tyst för att lista ut vad det egentligen handlade om. Borde få en snabbkurs i fransk slang. Kände mig nog också rent ut sagt som en idiot när jag insåg att jag inte vet någonting om litteratur, varken fransk eller finsk. Bekanta namn, men har jag läst dem, nej.

            Under nattens lopp satte jag mig igen i den situationen att diskutera världsliga frågor som med herren i fråga från bortom Atlanten ledde till verbalt krig och frustration. Jag blev kallad lilla kommunisten och var allt för utopistisk. Senare läste jag: ”Den som inte är kommunist när den är 20 saknar hjärta, men den som ännu är det när den är 40 saknar huvud.” –Comte-Sponville-

            Vin gick det ingen nöd på under veckoslutet och bussen hem var den originellaste jag varit med om. 40 personer i bussen, mer eller mindre nakna, dansandes tillsammans till den sämsta musiken, med några inflikningar av Internationalen på franska och ett antal anekdoter om Marx. Orgiebussen, som den blev att heta var en galen syn men ett ypperligt slut på resan.

Moussespektakel

Paradox

En liten trevlig syn: Först Avenue Monaigne där de klassiga butikerna finns, och dyra hotell där jag och kompisen stack oss in för att hämta en skum väska i den överdådiga lobbyn. Sedan, runt hörnet, parallellgatan till Champs Elysées, en liten arena full av unga män, i all sköns ro rullandes på sina bräden. Väggarna var prydda i samma anda. En mindre trevlig väktare hade fått uppgiften att vakta stället, men halvsovande…

Livres, journals...

Alla läser i Paris. Överallt, i metron, på café, på gatan. Det måste vara ett mycket beläst folk. Hyllorna hemma hos studerandena är fullproppade av Kapitalet i olika upplagor, Weber, Sartre, Harvey och alla andra! Sällan har jag skådat lika motiverade elever. 

            Uppdelning i höger och vänster kommer starkt fram på olika håll. Första skoldagen tas genast dagstidningarna olika opinioner fram. Resultatet är att det naturligt nog finns fler högertidningar (men dock inte totalt Sarkozy dyrkande) och att kommunisttidingen, l’Humanité, är så gott som död, liksom rörelsen. Här kan man väl säga att Finland med sin dröm, så som ASA formulerar den ’suomalainen unelma on täydellinen tasuri’ ganska länge har lyckats jämfört med det här, även om det på senaste tiden gränserna i Finland har förtydligats.

L'inscription

Nu är jag inskriven på skolan och har fått en massa affischer och en grotesk datorväska med ingravyren: étudiant militant. Inskriptionen är en aning råddig. Det är inget köande som man skulle kunna förvänta sig, utan man sätter ner sig och alla kommer och pratar och försöker få ens uppmärksamhet. På ena sidan har man två olika banker som försöker sälja sig själva och på andra sidan står tjejen från syndikatunga och berättar och feminism och prekär ungdom och till sist har vi dem så försöker ordna pappren i skick med koder och sjukförsäkringskort.

            Denna skola verkar riktigt bra. Skolans infohäfte har en sida dedikerad åt partier och grupperingar aktiva inom skolan. Dessa fyra är Parti Socialiste, Parti Communiste, L’Union Nationale des Étudiants de France (syndicat étudiant) och Syd Ètudiant (syndicat de gauche). Av professorn blev vi även i förbifarten uppmanade att följa med situationen med den nya lagen om (försämrad) pension och försade sig lite med samma:

 -Det lär komma mycket nytt om det här när ni läser La Liberation(vänster). Eller nu kan ni ju också läsa Le Monde. Ja och nu är et ju även möjligt att läsa Le Figaro(megahöger)…

Studette

Jag har nu lyckats installera mig i Paris, i 7:e kvarteret. Runt hörnet finns min(och även alla andras) gräsmatta med vy rakt in under Eiffeltornet och på andra sidan finns den gamla militärskolan och Nappes grav.

            Jag hade tur att genast andra dagen av min tillvaro i Paris få en lägenhet. Bland andra studerande kan man vinna med att klä sig i nunneaktiga kläder och håret på knut, för ägaren till den lilla studetten var en 84-årig ytterst fin madame som  råkade tycka om mig och jag fick lägenheten. Nu bor jag i ett översnofsigt kvarter med dörrvakt och fem olika nycklar för att slippa in i lägenheten, ett kvarter där det inte finns mycket att göra och medelåldern kan man säga vara lite högre. Sökte efter Mäcken för att data, men i dessa områden är sådana restauranger inget mer än en otrevlig tanke och faktiskt ingen realitet.

            I detta hus är man lite tillbaka i tiden, då tjänkorna(=de fattiga) fick bo i små skrymslen och den ägande klassen bodde i de lägenheter som syntes utåt och gav gott intryck. Innan slummoråden uppkom i Finland var det även vanligt att rika och fattiga bodde i samma hus, men de fattiga i de lägre våningarna, närmare helvetet. På sätt och vis en bra idé så att man inte blev helt bortdriven från realiteten och kanske inte kunde undvika den på samma sätt som dagens överklass kan göra. Här bor jag nu på översta våningen (8) och lite mer åsidosatt med egna små trappor, men mycket väl så.