Jag har nu lyckats installera mig i Paris, i 7:e kvarteret. Runt hörnet finns min(och även alla andras) gräsmatta med vy rakt in under Eiffeltornet och på andra sidan finns den gamla militärskolan och Nappes grav.
Jag hade tur att genast andra dagen av min tillvaro i Paris få en lägenhet. Bland andra studerande kan man vinna med att klä sig i nunneaktiga kläder och håret på knut, för ägaren till den lilla studetten var en 84-årig ytterst fin madame som råkade tycka om mig och jag fick lägenheten. Nu bor jag i ett översnofsigt kvarter med dörrvakt och fem olika nycklar för att slippa in i lägenheten, ett kvarter där det inte finns mycket att göra och medelåldern kan man säga vara lite högre. Sökte efter Mäcken för att data, men i dessa områden är sådana restauranger inget mer än en otrevlig tanke och faktiskt ingen realitet.
I detta hus är man lite tillbaka i tiden, då tjänkorna(=de fattiga) fick bo i små skrymslen och den ägande klassen bodde i de lägenheter som syntes utåt och gav gott intryck. Innan slummoråden uppkom i Finland var det även vanligt att rika och fattiga bodde i samma hus, men de fattiga i de lägre våningarna, närmare helvetet. På sätt och vis en bra idé så att man inte blev helt bortdriven från realiteten och kanske inte kunde undvika den på samma sätt som dagens överklass kan göra. Här bor jag nu på översta våningen (8) och lite mer åsidosatt med egna små trappor, men mycket väl så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar