måndag 20 september 2010

Orgibus


Alla nya elever och studerande for tillsammans iväg på en resa till Toreilles (Medelhavskusten just intill Spanien). Man är tvungen att skilja på elever och studerande eftersom de som kallas studerande får lön 1500  i månaden för att gå i skolan och är sedan bundna till att jobba för staten i 10 år, studierna inberäknade, och på så vis dela med sig av den strålande kunskap och visdom skolan gett eleverna. Minoriteten av studerande utgörs av internationella elever och en viss procent som kommer in med pappren utan att göra inträdesprov.
            En 12 timmars bussresa med fransmän som skriker och sjunger i bussen. För att späda ut Whisky eller rödvin i busen används ofta Coca som får en bekant klang när ett tiotal på samma gång ropar efter det: Cooca, Cooca! –(Dooka, Dooka!)
            Att bo med fem fransmän i en bungalow var helt okej. Språket rörde sig på sådana nivåer att jag mest höll mig tyst för att lista ut vad det egentligen handlade om. Borde få en snabbkurs i fransk slang. Kände mig nog också rent ut sagt som en idiot när jag insåg att jag inte vet någonting om litteratur, varken fransk eller finsk. Bekanta namn, men har jag läst dem, nej.
            Under nattens lopp satte jag mig igen i den situationen att diskutera världsliga frågor som med herren i fråga från bortom Atlanten ledde till verbalt krig och frustration. Jag blev kallad lilla kommunisten och var allt för utopistisk. Senare läste jag: ”Den som inte är kommunist när den är 20 saknar hjärta, men den som ännu är det när den är 40 saknar huvud.” –Comte-Sponville-
            Vin gick det ingen nöd på under veckoslutet och bussen hem var den originellaste jag varit med om. 40 personer i bussen, mer eller mindre nakna, dansandes tillsammans till den sämsta musiken, med några inflikningar av Internationalen på franska och ett antal anekdoter om Marx. Orgiebussen, som den blev att heta var en galen syn men ett ypperligt slut på resan.
Moussespektakel

1 kommentar:

  1. Måste vara tråkigt att leva utan ideal och glöd för att förbättra världen. Jag föredrar att vara en 'liten utopisk kommunist' framom att inte våga annat än gå i det gråa ledet, oberoende om det är 'utopiskt' eller 'realistiskt' - vilka annars är nog så ideologiska begrepp! :D Sååå keep it up!

    SvaraRadera