Foucault del 1

Ikväll såg jag en teaterpjäs som hette, enkelt och tydligt, FOUCAULT. Det är ett skådespel uppdelat i tre delar som handlar om Michel Foucault och om hans politiska kamp. Den första delen jag såg idag handlade mest om år 1971 då Foucault verkligen börjar komma in på tankarna om fängelset, hur statens makt där reduceras till sin renaste form, utan att gömma sig bakom ohållbara löften och dolda handlingar. Vi får se en kort filmsnutt av den äkta Foucault, som annars spelas av fem olika kvinnor, där han beskriver vad domarna(juridiken) är till för. Svar: Domarna finns till för att rättfärdiga polisens handling.

Det är mycket äkta material som knyts in i pjäsen. Fångarnas misär beskrivs väl, de olika vänstergrupperingarna (maoister, trotskister…) som står på Foucault sida och organiserar, men även intellektets uppgift som ger aktivisterna ledpunkter. Gilles Deleuze får vi också träffa ett par gånger genom samtal med Foucault.

Hela pjäsen är väldigt interaktiv och publiken får än känsla av att de är med på konferenser, med i att agera för fångarnas rättigheter osv. Hela stället och uppsättningen påminner faktiskt mycket om Virus och efteråt får man ta för sig av vin och snacka med skådisarna. Första tanken när det hela tar slut är varför man valt att sätta en filosof, sociolog, intellektuell, hur man än vill ha honom, i centrum av en pjäs, vad tjänar det till? Det får väl människor att tänka. Mycket av innehållet är skrämmande likt dagens samhälle, ännu 40 år senare. Tidningsrubrikerna är nästan samma med en Ben Ali avsatt från tronen. Än en gång känns det som om vi inte skulle ha kommit nån vart. Det som skiljer sig är den intellektuella grupperingen på 70-talet. Det verkar inte finnas någon nu, var kommunicerar dessa tänkare? På chatten eller bloggen? Men det känns som om mycket av detta arbete skulle vara en tävling, likt varje annat område i detta samhälle, utan ordentlig sammanknyting…

Giorgio Agamben

                                                      

Poppisfilosofen talar på Université Paris VIII Saint-Denis, ett ställe som jag aldrig varit på utanför Paris. Ett gangstah universitet, där man har en känsla av att vad som helst kan hända när som helst. Väggarna var nertaggade och affischer om revolution och kommunism hängde runt överallt. En aktiv svärm av folk förstår man genast att det handlar om och det bästa är att även papperlösa får gå på universitet. Efteråt läste jag in mig lite på universitetets historia och det visade sig vara en direkt följd av studentrörelsen 1968 med Foucault och andra radikala filosofer i spetsen. Andra trevliga medlemmar på fakulteten är(var) Toni Negri, Gilles Deleuze och Alain Badiou. Under höstens demonstrationer mot pensionsreformen var Paris VIII ett av det livligaste och mest blockerade. Här kommer också den stora studerandesamlingen 11-13.2 att hålla hus(http://www.edu-factory.org/wp/european-meeting-of-university-struggles-program/).

Den Foucault och Benjamin influencerade filosofen från Italien kom med många tankeställare. Det handlar om makt, stat och demokrati. Början är lite flummig och handlar om hurdan makten (la puissance) är?  Den är sådan för att någon har någonting och för att någon saknar någonting (?). Saknaden är en form av närvaro.

Sedan kommer vi in på settin: grad noll (le degré zéro). Det finns betydelser för betydelser. En betydelse som inte ännu har blivit tydd har en betydelse av grad noll. Här tar Agamben upp “undantagstillståndet” (L’état d’exeption, Carl Schmitt). Det är ett tillstånd där den suveräna bestämmer att lagen inte är i funktion. Det betyder inte att anomin tagit över, utan endast att lagen intar graden noll. Det som är lustigt är att juridiken ändå stannar. Enligt Walter Benjamin är en lag som inte är i funktion, logiskt nog, inte en lag. Undantagstillståndet är ett tillstånd som står utanför lagen (Detta jämförs med Hitler som utnämner staten i undantagstillstånd.).

Men kan någonting vara närvarande genom sin frånvaro? Brevväxling mellan Benjamin och Kafka år 1934 får Benjamin att dra slutsatsen att en lag som inte säger någonting, eller som inte appliceras men som ändå råder är samma sak som ett levnadssätt (une mode de vie). Enligt Hegel betyder att upphäva och att konservera att man upprätthåller någonting på grad noll.

Agamben sammanfattar det hela med att säga att regeringen inte är samma sak som lagen. Det är de som säger vad som skall göras. Det är i dagens läge den exekutiva makten som går för den legislativa. Det är alltså regeringen som härskar och lagar skapas för att rättfärdiga regeringens handling.

Paris 8 18.10 2010

Chasse des vendeurs à la sauvette

Våren är här, solen framme och multituden full av energi. Varför inte ta och leka lite? En version av katt och råtta för de urbana kidsen skulle kunna vara ”urbana polisen” och ”eiffeltornsförsäljare”. Denna katt och råtta lek pågår varje dag under tornet. Försäljarna är väl förberedda med skynken där miniatyreiffeltorn placerats, men som på en tiondedels sekund går att få ihop till en säck och underlättar flyendet ifrån polisen. Vanligtvis är et en flock på ungefär 10 cykelpoliser (brigad VTT) som jagar försäljarna, som katter, men inte särskiljt hungriga. Det går till mera som en onödig lek/rutin eftersom de aldrig, mig till synes, tar fast någon. Leka skall man, så länge alla tycker att leken är rolig…

Problemet är hos försäljarna är storleken på Eiffeltornen. Mot de 50 centimetrarna på den kontrollerade marknaden, är dessa torn bara 20-35 cm höga... Som tur svalnar intresset att jaga försäljarna eftersom de redan är runt 300-400 endast vid herr Eiffels torn.