Poppisfilosofen talar på Université Paris VIII Saint-Denis, ett ställe som jag aldrig varit på utanför Paris. Ett gangstah universitet, där man har en känsla av att vad som helst kan hända när som helst. Väggarna var nertaggade och affischer om revolution och kommunism hängde runt överallt. En aktiv svärm av folk förstår man genast att det handlar om och det bästa är att även papperlösa får gå på universitet. Efteråt läste jag in mig lite på universitetets historia och det visade sig vara en direkt följd av studentrörelsen 1968 med Foucault och andra radikala filosofer i spetsen. Andra trevliga medlemmar på fakulteten är(var) Toni Negri, Gilles Deleuze och Alain Badiou. Under höstens demonstrationer mot pensionsreformen var Paris VIII ett av det livligaste och mest blockerade. Här kommer också den stora studerandesamlingen 11-13.2 att hålla hus(http://www.edu-factory.org/wp/european-meeting-of-university-struggles-program/).
Den Foucault och Benjamin influencerade filosofen från Italien kom med många tankeställare. Det handlar om makt, stat och demokrati. Början är lite flummig och handlar om hurdan makten (la puissance) är? Den är sådan för att någon har någonting och för att någon saknar någonting (?). Saknaden är en form av närvaro.
Sedan kommer vi in på settin: grad noll (le degré zéro). Det finns betydelser för betydelser. En betydelse som inte ännu har blivit tydd har en betydelse av grad noll. Här tar Agamben upp “undantagstillståndet” (L’état d’exeption, Carl Schmitt). Det är ett tillstånd där den suveräna bestämmer att lagen inte är i funktion. Det betyder inte att anomin tagit över, utan endast att lagen intar graden noll. Det som är lustigt är att juridiken ändå stannar. Enligt Walter Benjamin är en lag som inte är i funktion, logiskt nog, inte en lag. Undantagstillståndet är ett tillstånd som står utanför lagen (Detta jämförs med Hitler som utnämner staten i undantagstillstånd.).
Men kan någonting vara närvarande genom sin frånvaro? Brevväxling mellan Benjamin och Kafka år 1934 får Benjamin att dra slutsatsen att en lag som inte säger någonting, eller som inte appliceras men som ändå råder är samma sak som ett levnadssätt (une mode de vie). Enligt Hegel betyder att upphäva och att konservera att man upprätthåller någonting på grad noll.
Agamben sammanfattar det hela med att säga att regeringen inte är samma sak som lagen. Det är de som säger vad som skall göras. Det är i dagens läge den exekutiva makten som går för den legislativa. Det är alltså regeringen som härskar och lagar skapas för att rättfärdiga regeringens handling.
Paris 8 18.10 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar