- Universiteten har blivit varuhus och vi vill inte vara deras konsumenter -
Dagens program började med indelning i tre olika grupper var jag deltog i den där en ganska generell diskussion om universiteten pågick.
Det var bland annat tal om att ”skuldmotstånd” (debt resistance). Studeranden tvingas ta lån för sina studier och blir på det sättet fast i det ekonomiska systemet som rullar vidare på de prekära studerandenas lån. Utan att vi vet det kan räntorna ha sålts till en annan bank.
Stora skillnader mellan hur studeranden bemöts i olika länder kommer fram. I USA har den medelmåttliga studeranden 24000 dollar i skulder, med en gräns på 10 år för att betala tillbaka dem. Sådana mängder pengar smalas lätt ihop då årsavgiften måste betalas, då det kostar att använda internet, bibliotek och eleverna tvingas köpa böcker som kostar 200 dollar styck, medan andra studeranden aldrig har träffat på fenomenet att köpa en bok. I Holland betalar man straffavgifter för att ha studerat för länge, men i Österrike kan man som studerande få upp till 800 euro studiestöd i månaden. En mycket kort inlägg (Negristisk diskurs) om grundinkomst kommer också in.
Skulderna är den otäcka skuggan som följer en, eftersom man inte valt att stanna i ett råtthål och vara tyst, utan för att man valt att studera, vara mobil och allt som oftast bo någonstans. Jag stötte även på en intressant sorts skuld; den sexuellt överförda skulden (Sexually transmitted debt STD). Det handlar om kvinnor (men varför inte män också?) som verkar vara riktiga ”catches”, riktiga fynd som visar sin sociala status med hjälp av dyra märkeskläder, bilar och utlandsresor, köpta på kredit. Om detta potentiella giftermål går i kras överförs skulderna lätt.
Skuldens pedagogik är att studier är bara en form av konsumtion. Studierna lär studerandena att välja studier enligt vad som ger dem möjlighet att betala skulderna. Dessutom bildar skulderna en världssyn där allting går att sätta på marknaden.
Det är mycket tal om stat mot företag inom universitetsdiskussionen, men är det den rätta vägen. Skillnaden mellan stat och företag blir mer och mer diffus. Vad är vad, och vad har det för nytta om vi säger ifrån oss allting och bildar ”autonoma” universitet? Är autonomi det att vi är frigjorda från staten och utsatta på marknaden i stället? Utan pengar kan universiteten knappast göra mycket. Men en position i företagarens händer låter inte heller väldigt lyckat. Det är kanske tid att fundera och omdefiniera vår position gentemot staten.
Samma kväll:
G8 mötet gällande universitet på kommande 5-7.5 2011 i Dijon och counter-summit i samband med det…
Det handlar om studerande och prekära arbetare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar